Om böcker och läsande

Den bästa bok jag läst?

Det var en fråga som stod i Mina-vänner-böckerna som vi skrev i på 60-talet.
På den tiden brukade jag skriva NARNIA, helt inställd på att förr eller senare hitta dörren som skulle ta mig dit.

Fortfarande finner jag Lewis' visioner underbara, men kanske måste man vara barn för att kunna läsa dem utan kristna förtecken.

 

En bok som betytt mycket för er?
frågade litteraturläraren på Lärarhögskolan, och en väninna påstår att "alla svarade Marx eller Bibeln, utom HD som sa 'Borta med vinden'".

Detta stil- och smakbrott hindrar inte att Borta med vinden är en utomordentlig roman ur vilken du kan dra lärdomar om inbördeskriget i USA, om hur man bygger ett liv på en lögn, eller om kvinnor som är alldeles för jävliga av alldeles egen kraft.

 

Fler böcker som betytt mycket är...

 

- Romain Rolland: Jean-Christophe
En essentialistisk idéroman som rekommenderas uteslutande för sin intensiva livsglädje. Ett konstnärsliv i utveckling och fullbordan, en andlig och stridbar röst ur det rörliga, röriga Europa.

- Maos lilla röda
En kortfattad utbildare. Politiken är föråldrad, men pedagogiken är enkel och bra: "Tala med människor. Slå dem inte."

- Heinrich Böll
Vis och känslig nobelpristagare. Under det politiska definierandet och kategoriserandet: "är ni kommunist? är ni terrorist?" svarade han oftast, "jag är katolik", vilket stod för den individuella kärleken och tillhörigheten. Men Böll är motsatsen till opolitisk, han är en lysande skildrare av människopsyken inifrån det system där de befinner sig.

 

Engelskorna

Det är orättfärdigt att ge männen var sitt namn och beskriva kvinnor som ett kollektiv. Men engelskorna lärde mig mycket om historia och människor, om hur man berättar en historia med hela registret från cynism till sentimentalitet.

Vilka är då engelskorna?

- Jane Austen

- Emily Brontë

- Charlotte Brontë

- Anne Brontë

 - Elizabeth Gaskell

- Charles Dickens

 

Svenskarna

- Selma Lagerlöf

- Erik Axel Karlfeldt

- Astrid Lindgren
Som modersmålstalande svensk behöver jag inte tillägga något.

 

Med flera

- JD Salinger. Expressiva, filosofiska skildringar av unga och mycket känsliga människor i ett Manhattan ännu värt att leva i - som att umgås med en könlös, buddhistisk Woody Allen..?

- Colette. "Språknarkoman" blev jag kallad av en poetkollega, men önskar ibland att jag vore som Colette en oförliknelig sinnesnarkoman som omsätter doft i språk och smak i färg. Vad kan man mer önska sig än en queer trädgårdsodlare och scenpersonlighet?

- Anaïs Nin. Biograferna tvistar om det var en diary eller en liary hon förde. Välvilliga litteraturvetare menar att hon förnyade romanformen, men de ocensurerade dagböckerna är trots allt höjdpunkten i skapandet, som diary och liary. Det vill säga; Inte livet medan det pågår, utan såsom det utövas.

- Terry Pratchett. Fantasiförfattare, skaparen av Discworld och med den en filosofisk situationskomik med häxor, poliser och vampyrer inblandade. Pratchett besitter en övermänsklig människokännedom som han lyckas förmedla aforistiskt och nästan nonchalant.

 

Historia

Anne Franks dagbok läste jag som barn, och då kopplades greppet. Nu läser jag allt som handlar om Tredje riket och Förintelsen. De överlevande är snart borta. Vi återstår att bli överlevare. Bortsett från den rent historiska litteraturen finns

- Steve Sem Sandberg, De fattiga i Lodz

- Gellert Tamas: De apatiska